Älskade älskade Sylvester. jag kan inte förstå att du är borta, min älskling. Världens sötaste, finaste lilla gerbil.
Ja, Sylvester var ingen människa, nu kanske ni tänker, varför vara så ledsen för en liten råtta? Men han var underbar och speciell på alla vis, som inte går att beskrivas med ord. Men han hade mått dåligt under ett par dagar och igår var han totalt hängig, han var alldeles stilla i min hand och orkade inte lyfta upp ögonen. Han orkade inte äta, och han älskade att äta, att äta var nog det bästa han visste, han var tjock och lycklig. Och det gick så fort, för fort. Han levde i lite mer än ett år bara. Och när jag tänker på det så gör det så ont så ont, tanken av att han inte längre lever, jag vill inte acceptera. Hans kalla livlösa kropp, stängda ögon. I morgon skulle jag haft honom i ett år,
31 januari 2008, det var en torsdag då vi skulle hämta honom och Melker, jag kunde inte ens bärga mig så mycket som jag väntade att få hem dem, mina allra första djur. Nu är han borta, allas favorit tjockis Sylvester, som blev rädd för en mask som var mycket mindre än honom en gång när vi försökte att mata honom med den, då blev han rädd.
När jag ibland försökte ta upp honom för att gosa satte han sig alltid i ett hörn där jag inte kunde få tag i honom, då han ville vara ifred. Han var så snäll och gosig, han lämnade oss med ett stort tomrum. Min älskade lilla Sylvester.
jag kommer sakna honom så mycket, och jag saknar honom redan så otroligt. Det gör så ont att han är borta.
Sov gott nu, älskling. Du kommer föralltid finnas kvar i mitt hjärta.♥













♥