Jag förstår inte att min lilla Melker faktiskt är borta nu, trots att jag skulle vara förberedd och redo när han väl lämnade mig. När han låg där, och tog sina sista andetag som jag visste att han skulle göra så var jag trots allt inte redo. Det kom com en chock att han dog där i min famn, jag såg hur hans hjärta slutade slå, räknade hjärtslagen in i det sista.
Ni kanske tycker att jag är töntig för att jag är så ledsen för en liten gerbil, men i dont give a crap. Alla som känner mig vet hur mycket mina gerbiler betyder för mig, speciellt Sylvester och Melker eftersom att det var mina första husdjur. Nu har dom lämnat mig båda två, jag fick dom när jag fyllde 15 år och det var min absolut bäst födelsedagspresent någonsin.
Men nu finns dom inte längre, det kommer aldrig vara Melker och Sylvester igen, och det känns förjävligt. Jag känner mig så jävla ledsen och arg på allting, trots att det bara är en liten gerbil. Men det må vara en liten gerbil, men med stor personlighet, det har dom alla. Det är som en extra vän, som finns där jämt liksom. Men nu kommer jag aldrig kunna hålla honom i min hand igen och kolla honom i ögonen och pussa honom, som jag brukade göra jämt.
Han har somnat in nu, och är på en bättre plats, tillsammans med Sylvester som lämnade oss 30 Januari i år, dagen innan jag hade haft dom i två år. Det sved, och nu är det som såret har rivits upp igen fast det svider ännu mer med tanke på att jag faktiskt aldrig mer kommer få träffa dom igen, aldrig. Hur mycket jag än skriker och gråter, så kommer dom aldrig tillbaka till mig igen. Det är bara så otroligt tomt utan dom. Jag älskar dom båda så sjukt mycket att det finns inte.
Vill inte det här, vill verkligen inte. Allting känns som ett stort mörker bara.


(Melker och Sylvester♥)



(Melker♥)


(Sylvester♥)


(Dom var alltid så snälla och mysiga, mina älsklingar..♥)


:(♥