uäh allting känns så grått och trist och eländigt, eller är det bara jag? jag känner mig liksom en aning besviken över mitt liv, ja men det händer ju aldrig något...tiden går jättefort men jag bara står kvar, typ. det alltid samma hela tiden, ingenting förändras och ingenting händer i stort sett, och om det väl händer något så är det inte speciellt bra saker. dagarna ser bara likadana ut hela tiden, och jag gör samma saker. jag bara går omkring och väntar på att något riktigt bra ska hända och det har jag gjort länge nu, men det är samma visa hela tiden med precis allt, och det har blivit väldigt uttjatat nu...ingenting blir heller bättre av att jag nog föddes med någon slags otur som är relaterat till det mesta och som aldrig tycks vända..nej alltså jag känner mig bara så less på allting, allt är så trist bara. och ja jag vet att jag är negativ igen, men hjälper ändå inte att vara positiv tydligen. nu ska jag trycka en massa chips och julmust, och kolla på någon serie som jag alltid gör. och nej jag vet, jag har inget liv som alla säger till mig, och jag håller med. hejdå emo-inlägg.