Varför måste Måndagar alltid vara fylld med hat, och tristheter? Varje Måndag kommer det alltid någonting nytt att se upp för, om ni förstår vad jag menar. Mina Måndagar är alltid långa och allmänt tröttsamma. dagen i skolan slutas 14.55 då vi har engelska som sista lektion. Varje Måndag är desamma, precis som alla andra vardagar. Tidiga, eländiga tröttsamma mornar. Dock, så är Måndagar alltid snäppet värre. Ännu lamare mornar, mörka mornar. Sena eftermiddagar, mörka eftermiddagar. När dagen når sitt slut så känns det som att man inte orkar göra någonting alls. Även fast jag just nu känner mig stressad till 1000, med en hel veckas läxor och plugg framför sig. Imorgon ska uppsatserna och ''världsekonomi och världshandel'' vara klara, och inlämnade till våran so lärare. Och vi har inte gjort något, bara suttit och sökt en massa på google, och läst igenom saker som vi inte ens förstår själva. Vi förstår inte vad vårat uppdrag går ut på, hur vi ska formulera de hela eller någonting alls.
Det har inte ens gått 2 veckor av skolan, men jag känner mig redan totalt död och sönderslut. Jag orkar inte!
Vi började med allt detta inom so:n någongång i november eller december, och vi fick de allra svåraste att skriva om.
Våran lärare kommer inte bli glad på oss alls imorgon verkligen. Men vad ska vi göra då? Vi kan ju inget av detta.
Tänker aldrig ta på mig något inom ekonomi igen, aldrig.
Och på tal om ingenting alls egentligen, så blir jag så störd att varje gång man sitter på bussen så kommer det in hundratals till, bussen blir knökfull och även fastän man har en sittplats så blir man inklämd till hörnet och får nackspärr.
respekt folket, respekt! Något som dom flesta människor nog saknar till varandra. Eller vad tror ni?
Denna dag, har varit så oändligt lång och jobbig, samtidigt som jag har haft det skoj tillsammans med Emma (om man räknar bort pluggandet av so:n, som ännu en gång misslyckades).
Imorgon är det klädsim i maserhallen. Jag gillar att bada och plaska runt i vatten som en liten unge, men klädsim har jag svårt för, tycker det är något så otroligt obekvämt när man stiger ur bassängen, och känner hur de blöta kläderna liksom fuktar fast sig i benen och armarna på en, njä, de gillar vi inte.
klockan är 19.49, snart 20.00. Musiken flödar och går. Jag försöker öppna min hjärna för världsekonomin som plågar mig väldigt just nu. Klumpen i magen blir större, vill bara bli färdig med det här men det funkar inte på något vis...
Men jag skulle göra vad som helst för att bli klar med detta nu, det har plågats för länge. Varje dag har jag gått och tänkt att den 20:e måste det vara fixat och klart, och när ''väl dagen före'' passerar in, så står man där och kommer på att jag har inte gjort den. Iallafall så tänker jag söka vidare nu, och försöka formulera på bästa vis. Hoppas Emma lyckas där hemma hon också, så att vi klarar det vi också..