Nu har jag tjatat om min lilla gerbil i flera inlägg här, jo tack jag vet. Men jag är ledsen, och när jag är det så vill jag gärna skriva av mig, skriva ut hur jag känner liksom. jag skiter i vilka som läser, skiter i vad ni tycker. För varför ska jag bry mig?
Ja jag är ledsen så är det bara, jag saknar min lilla gosegris hur mycket som helst, och det är verkligen jätte jätte tomt utan honom, alla mina djur är liksom som familjemedlemmar, och det blir tomt om dom lämnar en, så är det liksom.
Och jag tänker verkligen på det hela tiden, tänker på hur han somnade in där i min famn, hur hans hjärta slutade slå och hur han slutade andas, och att han ligger i trädgården under marken, i en kall låda, inlindad i en plastpåse, istället för att vara i sin bur, som jag har sett honom i nästan två år. Hans favoritställe, som han alltid höll till på, att han inte längre är där. Att han inte ligger i huset tilllsammans med dom andra, eller tittar ut genom fönstret så som han alltid gjorde när jag skulle hälsa. Jag saknar honom hela tiden, saknar honom så in i norden mycket att jag blir ledsen så fort jag tänker på honom. Ett litet råttdjur tänker ni nu, men han var så mycket mer än det. Han var en person han också, en underbar liten sådan. Som jag har träffat nästan varje dag ända sedan den dagen jag fick honom. Och nu är han bara borta? Det gick så fort, min lilla älskling. jag älskar och saknar han hela tiden, nu har han varit borta i över ett dygn och det känns bara så jävla hemskt, jag vill ha honom här nu, levande hos mig. Gosa med honom och pussa på honom som jag brukade göra.
Det är svårt att beskriva hur jag känner mig, jag är oftast en glad tjej som skrattar ofta, skrattar med mina vänner.
Men trots att jag skrattar nu så är jag så jävla ledsen inom mig och det känns så fel att han är borta, för jag saknar honom så himla mycket, det gör jag verkligen. Det är inte samma sak utan honom, det är verkligen inte det...









Åååh kom tillbaka nu min lilla plutt :(