Nu har min älskade Melker lämnat världen, min älskade lilla spralliga gerbilhane, min underbara lilla Melker.
Han har varit svag i några dagar nu, och idag väldigt svag, han orkade inte göra något alls knappt. Nu på kvällen satte jag på mig en gul tjocktröja, lade mig i min säng och la Melker på magen, där låg vi ett tag. Sedan såg jag hur hans hjärta började slå allt mer långsamt och sedan slog det de allra sista slaget. Han dog i min famn. Nu finns han inte mer, och kommer aldrig tillbaka igen, aldrig. Det var något speciellt med Melker, han fanns alltid där på något vis, och han var så gosig och fantastisk. Men nu är han borta och kvar finns bara ett tomrum, ett storT jävla tomrum. Jag saknar honom redan och tänker tillbaka på den dagen då jag fick honom och Sylvester, jag var så lycklig över mina första husdjur och älskade dom redan vid första ögonkastet, när jag såg dom för första gången tänkte jag, dom ska jag få, mina gerbiler.
Jag var så himla lycklig, så lycklig. Det första jag gjorde när jag kom hem från skolan var att kolla så att dom var okej.
Jag minns det så himla tydligt. Nu är dom borta båda två, Melker och Sylvester, men jag hoppas att dom är tillsammans nu iallafall... Och nu slipper Melker lida mer, han har det bra nu tillsammans med Sylvester. Mina älsklingar, jag saknar dom båda så himla mycket. Allting känns bara så sorgligt och tungt just nu.

Vila i frid älskling, sov så gott nu min, älskade, älskade plutt. ♥














(Sylvester♥)


(Sylvester och Melker, mina älsklingar.)

♥VILA I FRID♥